Jag som var så duktig i början på året. Jag hade fått in en bra rutin på min träning och kände att saker och ting gick framåt. Jag pressade mig själv mer och mer varje gång och såg stora framsteg.

Sen kom exet hem från sin utlandsresa och det tog slut. Hela mitt liv vändes upp och ner. Alla rutiner, hela min vardag - ja allting. Träningen var såklart det absolut sista jag tänkte på när jag insåg att jag var tvungen att flytta hem till föräldrarna för att jag inte hade någonstans att bo.

Tankarna som for omkring i mitt huvud var inte tankar på hur jag ska fortsätta och kunna bibehålla min träning utan dessa var mer fokuserade på hur allting kunde bli så jävla fucked up. Exet la all skuld på mig (fastän det var han som varit otrogen). Jag köpte det mesta med hull och hår och trodde såklart på honom att allting var mitt fel pga min brist på tillit till folk. Träningen blev helt åtsidosatt och sedan när jag i somras hade kommit tillbaka på fötter och ville återta träningen var ju allting jag byggt upp på våren som bortblåst. Jag var alltså tvungen att börja om från 0 igen. Vilket fick mig att inte alls vara intresserad av att ta upp träningen igen.

Nu har jag dock kommit till det stadiet då jag vill börja om igen. Jag inser att fortsätter jag som jag gör nu kommer jag snart ha gått upp de 30 (!!) kilona jag gick ner.

Som det ser ut idag äter jag allt och lite till. Har ett godis/sockersug varje dag och faller såklart för detta och stoppar i mig något gott Detta har ju resulterat i att jag gått upp ca 5kg sedan i våras och det är inte okej längre. Kan inte hålla på att stoppa i mig en massa skit bara för att jag har "slutat" tänka sunt.

Det blir (som nog de flesta känner igen sig i) - jag har ju redan ätit godis idag och sabbat upp dagens upplägg, så vad gör lite till?. Det fungerar inte längre. Jag vill inte gå runt med en massa övervikt och känna att kläder inte sitter som de ska, vill inte känna känslan av att "alla" stirrar på en för att man är stor (fastän den bara sitter i ens huvud). I somras mådde jag som bäst. Jag kände mig skitsnygg och mitt självförtroende var på topp. Det var den bästa sommaren under de senaste 10 åren iaf. Jag vill känna mig sån hela tiden. Känslan av att ha ett bra självförtroende är underbar. Att älska och tycka om sig själv är liksom A och O. Vissa människor klarar av detta utan någon större ansträning. Inte jag. Jag måste göra bra saker för mig själv för att jag ska må bra.

Jag kan inte stoppa i mig vad som helst och känna att -det är okej, jag mår bra av detta. Man kanske mår bra för stunden. Men 30 minuter senare undrar man varför man egentligen åt dedär onödiga som egentligen inte alls behövdes. Att känna sig snygg och stolt över sin kropp gör så mkt för hela ens vardag. Hur man bemöter andra människor, hur man för sig och framförallt hur mkt man strålar av glädje och lycka.

Jag saknar mitt gym, det var underbart att gå dit! Ställa sig på löpbandet och köra.. Få köra styrka och gå och ha ont flera dagar efter är ju den bästa känslan någonsin. Träningsvärken är ju den enda värken som faktiskt är bra!

Där jag bor nu finns inte mitt gym tillgängligt. Jag skulle kunna träna i Hallunda (ca 2mil från där jag bor) men det är också väldigt långt. Jag vill helst inte träna innan jobbet då jag blir ganska trött under nätterna. Helst vill jag kunna träna på mina lediga dagar. Men det blir för långt att åka. Så hur ska man lösa det hela? Ja antagligen blir det så att jag får lov att träna innan jobbet tills jag skaffar mig en egen lägenhet och kanske får det lättare att ta mig till gymmet.

För någonting måste göras.. Snarast! Träningsbloggen har börjat sin väg tillbaka.

Det finns en anlending till att bloggen heter today i do. Det handlar såklart om att man inte ska hålla på att skjuta upp saker och ting. Speciellt inte när det kommer till träningen. Från många som vill tappa sin vikt hör man ofta - jag börjar imorgon.. Eller - jag börjar på måndag när det är ny vecka.. Då får jag en chans att samla mig mentalt. Hur många börjar på måndag? eller imorgon? Inte många procent är jag rädd. Det finns inget imorgon. Det är idag man börjar. När tankarna är på topp och man har som mest motivation. Det är då man ska sätta på sig träningskläderna och göra någonting. Det handlar inte om att man ska gå ut och köra så hårt att man är redo att dö. Det handlar om att man ska göra NÅGONTING. Vad som helst. Gå ut på en promenad som du inte hade gjort om du inte hade haft denhär formen av motivation... Ge fan i att äta dendär kakan som lockar så mkt på kvällskvisten... Eller släpa din butt till gymmet och börja.. Så därifrån kommer bloggens namn. Det är slut på "imorgon ska jag". Idag gör jag.