...sega dagar...

Måste nog medge att det är lite läskigt på vilken skillnad man kan känna sig.. För ett par veckor sedan var jag inne i en riktig all-time-high. Jag mådde underbart bra och allting var kanon, jag var till och med lycklig över att jag fick en kaffe som var perfekt! :) 
Nu är det snarare tvärtom. Jag har stora problem att sova - vaknar konstant och känner mig rastlös och orolig. Kan somna vid 3-5 på natten och sedan vakna första gången runt 8.. För att sedan somna om en stund till och sen som nu, vakna kl 10 och känna mig utvilad. 
Alla som jobbar natt förstår ju att detta inte är optimalt. Att vakna klockan 10 på morgonen för att sedan jobba till 05 morgonen efter är tung. Man är på jobbet och är inne i någon sorts avskärmdhet. Svårt att fokusera och man vill egentligen bara åka hem och sova. För att sedan upprepa samma sak igen. 
Nu tror jag att detta har mycket med att göra att min träning återigen gick i stå. Förstår inte att det ska vara så svårt. Så fort jag når en vikt jag är nöjd med lägger jag av och sedan går jag upp till min vikt jag hade innan jag började.
Men efter dessa veckor börjar man ju att inse att det är mer än vikten det handlar om. När jag nått ner till vikten som jag känner mig nöjd med så mår man ju så mycket bättre mentalt. Precis som jag gjorde för ett par veckor sedan. Det fanns ju ingenting som kunde stoppa mitt bra humör. Man känner sig dessutom oövervinnerlig och snyggast i världen typ. :) 
Så istället för att ha den känslan av att man går på rosa moln och ha en all time high, så är jag inne i en mindre svacka just nu. Kan inte sova, det känns som att jag är påväg att bli sjuk och känner mig allmänt fet. Mina kläder på jobbet som satt så löst förut börjar nu tighta till sig. Igår funderade jag tillochmed på att gå och hämta en annan väst som är en storlek större. 
Så nu får det fan vara nog. Orkar inte längre. Det finns som sagt ingen skönare känsla än att må kanon över ingenting egentligen. Så nu svirar jag om till träningskläder och snörar på mig skorna för att iaf ta mig ut på en promenad. Alltid är det något. 
Ja just det. Åker på kryssning imorgon med Emma. Det blir det absolut sista partyt på bra länge. Nu är det dags att börja fokusera på dendär Tjejmilen. 
Innan man vet ordet av är vi ju i september och det är dags för lopp.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback